fredag 30 januari 2009

deepest thoughts

the plug

Nu ska jag och Sam plugga lite. En sk pluggjunta. Hon sitter redan i böckerna men jag skriver ju här och får inget gjort. Hon kommer klara sina kurser månader innan mig. Kanske år tillochmed.
Men har man tur blir det SATC som krydda på läsandet och eventuellt fler inlägg :)

För bödeln

Jag är fruktansvärt övertrött. Bror väckte mig för tidigt i morse. Dagen gick. Gjorde en telefonaudition för ett jobb i den kungliga hufvudstadhen. Åkte till salsan halv fem. Åkte från salsan till gymmet halv sju. Åkte från gymmet tillbaka till enkommafem H new style kl åtta. Blir attackerad på stortån av en väldigt kraftfull fot under pågående form. Åker hem med mamma, kryper hem. Bilköer gör att rutten tar typ 25 min extra.

Hur har då min dag varit? Jag svarar: Jotack. Trevlig dag med intressanta händelser . Min kropp däremot svarar: Camilla du är den största förrädaren i livshistorien. Du förråder din egen kropp din jävla Judas. Så fort jag (kroppen) får tillfälle kommer jag att hämnas, jag ska se till att bryta varje ben i mig för din skull, så kan du inte röra dig och därmed inte orsaka mig något mer lidande.

Och så var det med det.

torsdag 29 januari 2009

-

Idag bjöds det på en färsking på dansen. Som missbrukade ordet fett nåt alldeles brutalt.

Tänk om det var nån slags tvångstanke. Tänk om det var så att han hade haft jättefett hår innan han rakade av sig det, och var tvungen att ständigt göra sig påmind om hur fett det var förut för att kunna njuta fullt ut av frisk luft mot hjässan. För att märka skillnaden liksom.
Tänk om det enda han tänkte på var fett? Stora margarinpaket som man ser på sånadär guldtallrikar i viktminskningsreportage.
Han kanske hade komplex?
Kanske hade han helt enkelt förväxlat ordet fett med något annat.
Eller så har snabbmatskulturen genomsyrat hans liv nåt så kopiöst att han brukar ordet omedvetet två eller fler gånger per mening.

Jag vet inte.

onsdag 28 januari 2009

40 minuter

innan dansen börjar idag. Snart ska jag åka. Nu har jag skrivit ett väldigt meningslöst inlägg men det kändes bra. Som vanligt haha.
Jag tog mig i kragen och pluggade lite förut. Grejen är att det faktiskt är intressant med politik. Nu minns jag att jag har älskat att plugga. Det är dock inte något jag brukar ha i åtanke när jag skjuter upp alla uppgifter jag har framför mig. Just do it and get it done ffs!

090128

Asså nu känner jag att danslusten är på väg tillbaka. Den har varit borta ett bra tag, har dock housat nån gång hemma, eftersom husen är mitt kall :)
Men för övrigt har jag känt mig riktigt osugen på dansen faktiskt. Känns konstigt. Men jag har lärt mig att det brukar vara så dock, innan en termin börjar, att man har glömt hur kul det var. Är.
I måndags hade jag spy känslor när jag vaknade för att jag erinrade mig att det var dagen då dansen skulle börja. Lite jobbigt och ovant när jag kom dit också. Men efter en stund släppte det lite och när jag gick därifrån kändes det som det fanns hopp även för denna terminen.

Och igår. Va. Housen.
Vad ska man säga? För mig är det dansernas terapi. Mår jag dåligt housar jag lite så är allt bra igen. Det är verkligen en sån speciell känsla, livet flyter, kroppen svävar och man rör sig som om man vägde ett gram. Behöver väl knappast tillägga att jag var som i ett rus både under och efteråt.



Goa grejer.






tisdag 20 januari 2009

tisdag kväll

Med blött hår i en handduksturban med ett par rena trosor på toppen, sitter jag här nyduschad och tänkte sammanfatta min morgon måttligt koncist.
Jag började dagen 06.50, gick upp, utövade de sedvanliga mycket ädla morgonrutinerna varpå jag kokade mig en något sånär seg supergröt. Åt gröten, undrade varför pappa inte kommit upp än då jag skulle skjutsa honom till jobbet omkring tre minuter senare (enligt föregående kvälls planering). Således kände jag en tilltagande oro slå rot innanför bukväggen. Min mors förklaring var att han ännu slafade i sin säng. Därav gick jag som oroligheten själv in till badrummet för att dagen till ära förfriska mitt anlete, i min väntan. En stund senare signaleras ljudligt att det förväntas av mig att benen läggs på rygg då tiden för avfärd är kommen. Väl i bilen hintar jag att det är slappt och oansvarigt att låta bli att stiga upp i tid, då det även rubbar min planering och jag riskerar att bli försenad till mitt nya jobb. Personen frågan riktas till gnäller ett slag varpå orden glider av denne likt vattendroppar på en nyvaxad bilruta.
Detta fenomen har en drös olika benämnigar. Beteendet är allvarligt och benämns i dagligt tal som valpaktighet, grönhet, ofullgången mognadsutveckling. Även epitet som naivitet och barnsligt uppförande har observerats.


Min första dag på jobbet var på det stora hela en fin dag. Det är ju trots allt så när man är ny, att man är tämligen osäker i sitt handlande. Detta får som bekant till följd att man kan uppleva en känsla av olust, som dock är övergående. Och det var just det. Övergående.

måndag 19 januari 2009

status quo(te)

Nu sitter jag återigen här, skriver en sommarjobbsansökan och äter kyckling med tillhörande sky med en alltför fet och sojasmakande karaktär. Vad man skulle kunna göra är att strunta i att äta den, lipa, baja på ansökan osv. Men jag väljer att inte göra det. Det är nämligen så att det har skett en förändring. Jag är tillbaka på en status jag inte haft på riktigt sedan i somras. det är nämligen så att jag ska jobba imorgon. Ajjemensan. No ljug, nänä. Gött mos är det. Synd att cashen kommer nästa månad bara. Men den som väntar på goa grejer,.. väntar som sagt på goa grejer.
Och plötsligt smakade kycklingen ganska bra ändå.

Avslutningsvis tänker jag avsluta dagens avslutande inlägg med en avslutnings-låt. För den perfekta avslutningen har jag valt att avsluta med lite ABBA.


¡anda!

Fan jag har ingen bloggfeeling. Nu ska jag äta lite makrillmackor och sen ska jag kolla på jobb innan jag åker och tränar. Mitt ljus i vardagen. Ah!

the dream




onsdag 14 januari 2009

hopp

Nu börjar jag åter se ljus. Det är så vackert när man känner hoppet på nytt tändas i bröstet, efter att det under lång tid varit släckt. Jag ska ta nya tag, låta mina vingar bära mig. Våren kommer, som den alltid gör även fast man inte alltid tror det, och ljuset, dofterna, färgerna, minnena. Nu blickar jag mot morgondagen och lyssnar på Christian Walz som gör mig glad och förväntansfull. Nånting är på väg!

det ska bli sol imorgon till exempel.

den allvarsamma leken

I söndags fick min mamma reda på att en barndomskompis äldsta son hade tagit livet av sig innan jul. Mamma blev väldigt ledsen och har pratat en del om det, tankar och ja..
Hon sa att det är ju så mycket man undrar, så många obesvarade frågor. Så otroligt, så hemskt, jag förstår verkligen inte...
Men egentligen. Vad finns där att begripa? Är sanningen till för alla? Har man rätt att få veta allt?

Jag kan känna en nyfikenhet inför döden. Inte menat att man skall döda sig själv bara för att "se vad som händer", eller för att det är spännande. Men nästan. Det känns häftigt. Vi vet inte vad som hägrar där borta.
Människan har alltid varit fascinerad av det abstrakta. Det som varken går att se eller ta på. Enkel förklaring: vi vet inte säkert om det finns. Kärlek till exempel. Vi vet inte om det finns något som är kärlek förrän vi upplevt en stark känsla som vi liknar med vad vi tror är kärlek. Döden: vi vet inte vad det är, om det är en person eller ett väsen, har absolut ingen aning om vad det innebär. Det enda vi vet är att folk "dör". En människa blir slut. Helt enkelt. En människa räknas som död när hjärnans funktioner upphört att fungera, och är oåterkalleliga.
Men vad fasen händer sen? Det är här det är "fritt val". Föregående text är en "mall" som baserar sig på fakta. Det är sant. Men nu kommer vi till den del där du bestämmer. Det är ingen som vet något mer än att människan som nyss levde inte längre gör det. Det är det enda vi kan konstatera. Bort med den, den är ute ur cykeln, det evinnerliga ekorrhjulet.

Det är detta som är så förpillande spännande. Eller skrämmande, för vissa. Nyfikenheten, denna törst efter vetskap som aldrig mättas; äter sig fram, inbillar, fantiserar, hittar på, teoretiserar.Man kommer dit man kommer. Eller så ligger man bara kvar i kistan eller i urnan för alltid. Inte för alltid, men tills man multnar.

måndag 12 januari 2009

cunt

ggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggg! Missade busshelvetet så nu sitter jag här, fortfarande hemma, och väntar på min taxi. Han är här fem i ett, och jag skulle träffa arbetsgivaren kl ett. Men nääääääääää, ja ä int bitter..

Måndag

Godmorgon.
Idag har jag en träff med en arbetsgivare på en förskola. Jag kanske inte borde gå för jag har ont i halsen och det känns lite som halsfluss, men ok, riktigt så illa är det kanske inte. Sen tänkte jag gå och sola lite för första gången i mitt liv.

lördag 10 januari 2009

<3

all kärlek.

godkväll

........ idag har det verkligen inte hänt någonting. Kollade på Another gay movie med brewr, det var liksom dagens happening. Utöver det har jag datat och duschat. Inte så illa pinkat ändå. Klickade in en sväng på ams också. Inget direkt att hänga i granen dock.
Nu har jag photoshopat en stund, tänkte skriva lite graffiti. Puss och kram skumbanan.

Såhär mysig är jag idag.

ett steg för mänskligheten

Hittils idag har jag gjort en väldigt bra grej. Jag har nämligen anmält mig till donationsregistret som organdonator efter döden. Det känns rätt häftigt faktiskt. Det är nästan som ett slags kvitto på att man nån gång ska dö. Ja så känns det. Tänk att någon kanske någon gång i framtiden får en del av mig inplanterad i sin kropp. Det känns stort.
Det kan ju kännas lite läskigt att tänka på sånt när man är så ung som jag är, eller va fasiken, det kan det väl göra oavsett hur gammal man är. Men huvudfrågan är vad fasen du ska med dina organ till när det är game over. Det blir ingen effektiv kroppsutfyllnad för kroppen skrumpnar ju ändå i jorden. Och jag vet inte om man blir "mindre ensam" i graven bara för att man har kvar sin njure typ. Väljer man att bli askad kan man ju verkligen ställa sig frågan vad man ska med organen till. Okej, nettovikten ökar antagligen, men askan skall ju spridas och varför smutsa ner atmosfären med mer skit än nödvändigt? Du gör matten, länken är livsviktigt.se.

yum

Vilken sick jävla dag!
1, fresh layout färdig.
2, arbetsintervju comin' up on monday. Yey!

3, nattamat - fil med hallon

Här är en av mina absoluta favvolåtar. Man blir så glad att man kan dö tycker jag. Godnatt!



Curtis Mayfield Move on up


torsdag 8 januari 2009

nr 3

Jag och pappa var inne på coop backaplan för en stund sedan. Asså jag säger bara det. Den affären. Sheet. Hela högen är pappskallar. Om jag säger såhär: det fattas väl en del pommes frites på tallriken.
Gick och kontemplerade i grönsaksavdelningen vet du. Kollar hyllmärkningen. Och höjer mitt högra ögonbryn. Vad fan menas med:


kanske ett r för mycket?


Halal sallad, troligtvis avhuggen med machete


Är dom verkligen så äckliga?

...

Förut testade jag att raka armhålan med tillhörande hand. Skitsvårt fan. Höger med höger alltså.
Slutsats rakning: Resultatmässigt kunde efter rakningen en viss skillnad skönjas mellan de två hålorna. Jag törs nog säga utan överdrift att högerhandsrakningen förlorade slaget med ett par millimeterkorta stumpar kvar på området.

egentligen

Jag borde fan ta och duscha. Såhär lurkig kan man inte va.
Jag sitter här, vid min dator. Har suttit i över en timma nu, utan ens ett väderkorn till en ful liten story att publicera. Och så sitter jag och hånar mig själv för min dåliga fantasi. Det är ju inte klokt. Hur lågt får man sjunka? Allvarligt. Skärpning för fasen. Nu tar jag mig i kragen och så går jag ner och duschar, sen tar jag och äter och så säger jag till pappa att vi åker till stan och byter min tröja innan vi/jag hämtar mamma. Ja, så får det va. Inget mer trams.